Jag bygger med tisteldun, ett rum runt mig själv. Som om minnena vore drömmar.

Jag bygger med tisteldun, ett rum runt mig själv. Som om minnena vore drömmar.

Installation: Fotoprint på duk, tisteldun, interaktiv plexibox med fjun, bruten broddwayborste / Studio 44 i samband med utställningen “Det som visar sig”, 2010

Jag bygger med tisteldun, ett rum runt mig själv. Som om minnena vore drömmar.

Förbereder mig inför fotograferingen. Drar ut dunet ur den utblommade tisteln. Det vecklar ut sig, slår ut vingarna som en flygfärdig. Ett efter ett, tillsammans bildar fjunen kedjor. Som molekyler fäster de vid varandra, bygger. Bilder far genom huvudet, förs tillbaka till barndomen och stjälkarna snuddar mina ben. Tänker ingenting, minns de lätta som förs av vinden. De ser ut som insekter! Fortsätter att plocka, behöver så många. Vissa ger motstånd innan de släpper fröet. Andra trillar ut likt i ett trolleritrick-som en oändlig rad av näsdukar flödande ur magikerns hatt. Den växande högen av fjun darrar, rörlig men ändå ovillig att röra sig. Håller om molnet av fjun, varmt. Förnimmer den nyfödda babyns hår.

Damm, partiklar samlas till tussar, lägger sig som ett lager. Ett dammtäcke; omsluts; som om jag vore ett ting som som lämnats kvar i det övergivna huset.

Visningar
V. Art 09 Värnamo, 2009
Und# 5 Karlsruhe, 2010
Studio 44, 2010