Lotte Nilsson-Välimaa

Jag vet inte om det var ljuset som föll in på ett sällsamt sätt i hans ögon. Men jag minns tydligt hur jag blev drabbad då jag såg in i den sfäriskt grönmelerade rundeln, hans regnbågshinna. Och blicken drogs vidare in i den obönhörliga mittpunkten, den mörka pupillen.

Utställningen bygger på möten med ett 50-tal personer, stunder när jag fått tillfälle att göra en akvarellstudie av deras iris och pupill.

Under vernissagekvällen och de följande lördagarna fortsätter jag att bjuda in besökare till en färgnotering av ögat.
Det sker när vi under 15 minuter sitter framför varandra.

En människas öga är komplext och min ambition är inte att analysera det eller att försöka utläsa något fördolt via ögat. Jag vill bara ägna uppmärksamhet åt de ögon jag ser in i.